För ovanlighetens skull har vår skog fått besök av blåst, ett väder som drabbar oss sällan men alltid är lika välkommet! I alla fall fram tills det som alltid händer när det blåser här; TV-kanalerna flimrar, internet börjar visa sig från en än sämre sida än vanligt och snart sitter jag här i ett mörkt hus utan el…

Denna något blåsig fredag har inte bara bjudit på uppfriskande väder utan även en och annan mil i bilen, dessutom genomleds dessa mil i ett ytterst angenämt ärende. Inte varje dag man får i uppdrag att inhandla fantastiska, mjuka, färgglada, högljudda och alldeles underbara leksaker som ska åka med på kommande mässa uppe i Tullgarn.

Låt mig presentera delar av vår nya familj:

Grisen Gerda och Tjuren Torkel: Riktiga lantisar som är måna om vår natur, då de innehåller vars en pantflaska som låter förträffligt när våra fyrfotingar hugger in.

Piggiga Philibert & Biet Bodil: Två mjukisar – i alla fall på utsidan, insidan däremot tål riktigt tuffa tag och ger dessutom ifrån sig härligt upplyftande ljud vid lek.

Grodan Gloria: Hon vill helt enkelt bara ha en stor blöt puss så hon förvandlas till den prinsessa hon är.

.

Efter lyckad jakt tar den stolta jägaren sina troféer med hem, kanske för att hänga en ståtlig boa i hallen…

Skunken Sune och hans bästa kompis Räven Rolf: Två rejäla herrar som kan stoltsera med hela 12 ständigt irriterande pipisar var, dessutom bjuder de på ett alldeles speciellt ljud i svansen, sen är de som sagt rejäla också – sisådär 70-75 cm…

.

.

Självklart bjuder vi inte in några otrevliga huggormar, snokar eller kopparormar…

Presenterar därför skallerormarna Stefan & Stina, herren på ca. 60 cm och innehåller 3 pipisar och damen på nästan 1m och med 6 pipisar.

Bokskog när den är som bäst, både hemma & borta…

Sovmorgnar är något som är högt uppskattat här hemma, både av oss med två ben och de med fyra. Trots detta ringde klockan alldeles för tidigt – och inte kan jag skylla på någon annan, det var ju jag som i ett svagt ögonblick riggade den! Väl förberedd, som man i ytterst sällsynta fall är var det mesta väl förberett – bara att snyggt packa ner i den älskade kånken…

Väl vid Skäralid möttes vi av nyutslagna bokar, friluftsklädda likasinnade som myllrade som myror längs med stigarna och ett helt härligt gäng med schappar och deras koppelhållare! En fantastiskt härlig runda avverkades med ett välförtjänt fikastopp på mitten. Tro det eller ej – en och annan hunddiskussion avhandlades, vi njöt alla av det härliga vädret och jag vågar nästan tala för alla att fikat smakade lite bättre på grund av den härliga luften…

Ösregn, stormvindar, bilköer & 37 långa mil. Trots detta var besöket i Göteborg väl värt det! Andra träffen på Elitsatsningskursen för Maria Brandel är avklarad – och nu har jag massa nytt att träna på, behöver alltså inte vara orolig för att ha någon ledig tid över de närmsta månaderna…

Tro det eller ej – men både jag & fröken Siri hade gjort både ett och två framsteg sedan sist vi sågs. Ingångarna går framåt, likaså både ligg och sitt. Men det största framsteget får vi nog säga var att fröken Siri & jag tränade tillsammans. Korta och intensiva pass gjorde det lättare för henne att hålla ihop och gjorde att besöken hos de andra deltagarna var färre denna gång än förra!

Tur att penna och papper troget togs med, för listan blev lång på vad vi ska pyssla med till nästa gång. Tiden ska fördelas på bland annat stadga i sitt & ligg – likaså signalkontroll i dessa! Sen ska samma sak göras i stå… Sen ska det filas platsliggning – i vått & torrt, med & utan störningar, kort & lång tid och allt detta med en fröken Siri som ligger klistrad mot marken! Tillsammans ska vi traska många steg – fotgåendet ska nötas i oändlighet…

Självklart finns det en uppsjö av saker som ska pelas i – ett litet väl stort fokus på godishanden ska jobbas bort. Tidtagaruret ska fram så träningspassen blir kort-korta… Sen ska vi påbörja jobb som fjärren och rutan!

De flesta av korten är tagna av fin fina Lena, ni hittar mer om både Lena & Totte på: http://www.klickersmart.se/

Inte kan man tro att den regntunga världen som plaskar rundor utanför fönstret igår bjöd på sol och ljumma vindar! Men det gjorde den och självklart tog vi tillfället i akt att njuta, både av en ledig dag och det fin fina vädret…

Hela lilla ”familjen” från kryptan skuttade vigt in i bilen, undantag finns klart alltid – och detta undantaget innefattar två krulliga små katter som fick stanna hemma… Bilen styrdes över gränsen till Halland och vi anlände till ljunghedarna utan för Laholm lagom trötta av den mysvarma värmen som bara en bil kan få på våren. Tröttheten bokstavligt talat blåser bort när vi sedan sträcker på benen ute på detta fantastiska fält!

Till både tanternas och fröken Siris förtret var besökande hundar förlagda med koppeltvång – kan gissa att de hade stormtrivts med att härja rundor som bara galna pälsbollar kan… Men i slutändan tror jag alla tre lurvhundarna var mer än nöjda trots det där snöret!

Frisk luft medför oftast även bra idéer – vilket inträffade även denna gång. Bra om ni frågar mig, elsa & siri, dålig om ni frågar doris… Gårdagen bjöd nämligen inte bara på härlig promenad utan även årets första riktiga dopp för flickorna! Det är här Doris lägger in en liten protest, hon älskar att bada – matte ansåg vattnet lite för kallt för henne = koppeltvång på bryggan.

Till mattes stora förvåning tog Elsa ganska omgående ett mindre elegant skutt ut från bryggan, Siri följde glatt ovetande efter. Bad från brygga är inget vi har tillgång till hemma i den egna dammen – så matte blev allt lite stolt när de vågade sig på detta! Andra försöket blev dessutom bättre – stilmässigt i alla fall. Sen blev det inte fler avsiktliga hopp från bryggan, men Siri lyckades ramla i under lek med Elsa, inte lika kul som att hoppa i av egen fri vilja. Sen passade Doris på att druttla i även hon, tur att hon har en riktig superhjälte till husse – han fångade henne på vägen ner så hon endast blev blöt upp till knäna. Vet dock inte om hennes vattenkontakt var helt av misstag eller om hon tog tillfället i akt för att få doppa sig?!

Efter att jag dykt med huvudet före ner i ”gamlamormorannas” soffa framför kaminen blir jag genast påmind om att jag, Elsa & Siri tillbringade en timme vid havet igår – fick nämligen lätta skrapmärken längs med kinder av all sand som hamnat där?! Misstänker starkt att det måste dragit rejält ifrån dörren alternativt har våra små hustomtar varit flitiga och sopat golvet för att sedan lägga sanden i soffan – för våra hundar ligger inte i möblerna – aldrig!

Som alla skogsmänniskor har jag en romantisk syn av att åka till havet, det inträffar ytterst sällan och aldrig under perioden juni-augusti. Denna romantiska syn baseras mest på att man brukar vara ensam där ute, hundarna har massor av yta att springa på utan att riskera frontalkrock med träd samt att man hört att havsluft ska vara nyttigt. Visst kan jag sträcka mig så långt att det stämmer till en viss del, man är ju oftast ensam när man är där och det finns ju ytor… Men av någon konstig anledning lyckas i alla fall mina hundar nästan alltid frontalkrocka med mig – i brist på träd, och den där friskluften? Efter en timme känns det som om någon hållit en hårfön mot örat och blåst ut allt vettigt som någon gång fastnat där innanför.

När vi ändå är inne på skogsmänniskor så kanske jag ska tillägga att vi snart inte kan kalla oss detta… Grannen verkar ha snöat in på skogsmaskiner, motorsågar och öppna landskap – för träden har tagit en något vågrätt ställning! Ännu har de inte hunnit hela vägen upp till Kryptan och om de har något vett så sparar de några träd på vägen upp hit. Kryptan kallas kryptan av någon anledning och i ärlighetens namn är det inte världens vackraste byggnad – för att säga hus är lite väl skönmålande. Så om de har någon känsla om att blicka ut över vackra landskap rekommenderar jag att spara en bit skog som förklär Kryptan…

Men vi vill ju njuta av skogen så länge vi kan – därför joggade jag ut tre spår idag på eftermiddagen. Siri imponerade åter på matte, däremot var inte Siri så imponerad över mattes spårslut – hon fortsatte spåra bort mot Elsas istället… Elsa fick ge sig ut på sitt, upptaget fick bli lite högre upp i spåret då Siri redan varit inne och nosat på hennes början – även här var det roligare att fortsätta spåra än att engagera sig i slutet?! Tant Doris som alltid har så bråttom lyckades finfint med först vinkeln men sprang rakt över andra. Här kan vi prata om en som vet när spåret är slut – absoluta favoriten ligger alltid i slutet och det har man lärt sig när man blivit tant!

Taggad ut i fingerspetsarna, så var det att vakna som mig idag! Tur att man är av den lata läggningen och snabbt kan komma över alla tankar på högtravande planer som poppar upp i huvudet. Samtidigt som man inte helt kan släppa känslan – vilket resulterat i en hel del hundträning! Eller fröken Siri träning rättare sagt, för tanterna har mest slappat framför brasan – men om jag inte känner fel så säger nog magkänslan att de allt ska få jobba lite för sin kvällsmat!

För att andra inte ska få helt fel uppfattning av mig ska jag tillägga att jag även ägnat tid på mitt högt älskade jobb hos pappa. Men den lediga tiden har bjudit på både ett och flera träningspass. Vi började med ett enligt mig lite högtravande pass – högtravande för mig är när man måste sätta sig i bilen för att komma till träningsplanen, vilket vi gjorde och landade i Örkelljunga. När vi dessutom genomförde träningen trots hagel och golfbollsstora snöflingor – då börjar vi snacka grymt tålamod från min sida! Träningspasset genomfördes med fina träningskompisen Veronica och hennes Kat. Båda de fyrbenta damerna visade att de allt hade snappat upp något sedan vi sist sågs. Dessutom passade Siri på att glömma bort att hon inte tycker om att leka längre – för hej vad det gick!

Helt naturligt så bjöd även hemkomsten på ett litet minipass. Från och till har vi den stora äran att få lite bekymmer med analsäckarna på fröken Siri, visst är det förträffligt roligt att ha djur – framförallt då de innehar sådana kvalitéer som att få problem med analsäckarna?! Detta leder till att vi titt som tätt få ta tag i bekymret, vilket vi rekommenderar att utföra i ett lättstädat utrymme – duschen. Hur roligt blir det då till slut när matte ropar in en i duschen? Inte alls roligt då man vet vad som väntar. Därför lägger matte in lite kul träningspass som innefattar att springa in just i duschen – problemet löst!

När matte sen ytterligare en gång på samma dag packar ryggsäcken, byter om till hundtränarkläder och ber fröken Siri att följa med ut i bilen – ja, då är det bara att hänga på. Inte för att det blir så mycket Siriträning när hon är med mig och håller kurs, men hon får alltid visa något och dessutom blir man ju trött av att ligga med på planen och titta på alla andra som tränar!

Bra väder kan pigga upp vem som helst… Men att andas friskluft en hel dag brukar leda till en mindre pigg, men välmående trött tvåbenting!

Klok som man är lockar man hem delar av familjen med lockord om god lunch, och när de står här lite lätt hungriga passar jag på att plocka fram både räfsor, vedkap, motorsåg och lite annat smått och gott! En trädgårdsdag kan igen tacka nej till, inte om man lovar att bjuda på lunch efter…

Eftersom både motorsåg och vedkap ingick i dagens redskap fick hundarna hålla sig utanför arbetsplatsen. Vilket gav två briardtanter plats på första parkett då de fick ligga i bagaget på stora bilen med luckan öppen. På så vis kunde de ha uppsikt både över den hårt arbetande familjen och de förbipasserande på vägen – perfekt med andra ord! Här ska tilläggas att vi var ute i 5-6 timmar och futtiga 2 personer passerade på vägen – men vad väntar man sig när man bosatt sig i kryptan – jo att man ska slippa ha andra människor runt sig!

Hildur & Wilma gick med vissa protester in i hundgården på baksidan, vem vill sitta där när alla andra befinner sig på framsidan? Jo det fanns en som med glädje sprang in – Siri! Dessutom hade hon svårt att förstå varför hennes cellkamrater verkade så purkna. I hundgården finns ju massor av kul saker att hitta på, man kan jaga möss, gräva i löven, tugga pinnar, samla taggiga skal på hög för att sedan frossa i sig dom, ägna sig åt fågelskådning, metmaskletning och dessutom reta gallfeber på de andra två fyrbentingarna…

Ska inte på något vis påstå att jag gått in i väggen… Snarare har jag haft oturen att ramla över ett lågt hinder… Och ner i en grop på andra sidan!

Vad jag har hört är bästa medicinen på allmän formsvacka att ”kräka” av sig, så då är det väll bara att göra så. För att ge extra ljus på mina kanske banala gropar i vägen ska det tilläggas att jag varit förkyld – riktigt förkyld…

Den största byggstenen i mitt låga hinder är också den enligt mig allvarligaste. Tant Elsa opererades för några veckor sedan, två minimala knutor på ena revbensbågen. Självklart anförtrodde jag hennes sövning och operation till mina gamla kollegor på Våxtorps Djurklinik. I tio dagar fick hon fara rundor med en uppblåsbar krage på sig, eller som syskonbarnet Troja säger – en badring. Analysen av de ytterst små knutorna visade att dom inte var helt snälla – det är här jag dyker ner i hålet på andra sidan hindret.

Som från ingenstans dyker ytterligare en liten planka upp att lägga på det där hindret… Jag inser att mina briardtanter inte bara kallas just briartanter för att det är ytterst gulligt – de börjar även bli gamla! I och med denna tanken så börjar jag tänka i milt sagt nedstämmande tankebanor… Är de tröttare, börjar de tappa muskler, är det inte en hälta jag skymtar, är synen lika bra mm. Ett ord passar för detta – Urk!

Ska tilläggas att tant Doris är tankeläsare – därför gjorde hon nu ett graciöst skutt rakt över armstödet på sin fåtölj och landade på favoritplatsen i stället för att ta den något enklare vägen – framifrån…

Jag har inte ”kräkt” färdigt ännu, men kommande rader är inte av lika allvarlig natur som föregående. Jag har känt mig riktigt träningspepp, kursen för Maria Brandel har verkligen gett mig lite glöd i hundtränatänket. Siris förmåga att leka har ökat enormt och vi har nu ett helt lager med urkul leksaker att sätta tänderna i – eller rättare sagt – vi hade… Plötsligt en dag så ville hon inte ta leksaken med samma känsla, samma fenomen som visades strax innan vi fick veta att hon hade ehrlichia. Så nu får vi bara vänta och se om leklusten poppar upp igen eller om den håller sig borta av en anledning…

Det är vid sådana här formsvackor man extra mycket behöver besöka sina gamla kollegor, bjuda hem Mia på middag och vampyrfilm, vara med familjen, få möjlighet att njuta av vackert väder, åka ut till havet med hundarna & Amadeus för promenad och frukost och allt annat som sätter en guldkant på tillvaron…

Tänk vad härligt det är bara att bläddra lite i almanackan och titta på alla uppbokade hundhelger under 2012! Man blir glad bara man tänker på det – ja, och trött såklart. Frisk luft kombinerat med hundaktiviteter brukar ha den effekten på mig, gjorde klart inte saken bättre att just denna hundhelg dessutom verkade bjuda frikostigt på huvudvärk, feberkänning och en extra gnutta trötthet…

Oavsett min hälsostatus så har jag och Siri haft en kanonhelg hos Peter & fåren på Western Ranch utanför Hörby. Dessutom var vi i utmärkt sällskap, vill tacka Veronica lite extra för alla fina kort och det trevliga samboboendet vi genomförde. 4 hundar och två tvåbentingar i ett rum, som dessutom bjöd på sällskap i form av spindlar. Spindel sambos var klart inget jätte bra val när både jag & Veronica råkar lida av spindelfobi…

Fröken Siri har aldrig tidigare stött på ett får, men hon verkade ta det utan att utveckla fårfobi i alla fall! Första dagen visade hon på riktigt fina egenskaper med inslag av lite valpighet då hon gärna sprätte runt lite väl mycket mellan varven. Kanske dumt av mig att uttala mig om följande, men gör klart det ändå – jag skötte mig nog hyfsat som ”herde”, kände att jag hade stor hjälp av att jag själv testat på detta innan både med Doris & Elsa… Andra dagen var svårare för Siri, stundtals gick hon fint – men släppte lätt fokus för att pussa på hundarna utanför fållan, äta på en pinne eller bara ligga ner och vila. Förhoppningsvis visades detta beteende på grund av trötthet, men det får vi inte veta innan nästa gång vi åker dit och provar!

Nu håller vi alla tummar och tår att vi även kan få till en dag hos Peter för andra Schappar, får man tillfälle att prova rekommenderar jag att man tar den!